2008-06-09

Om frihandel och matkrisen

I den frihetligt socialistiska megafonen Yelah kan vem som helst skriva. Det märks verkligen för det dyker upp de mest knäppa tankar där. Det påminner lite om amatörernas afton på ståupp-klubb. Man skrattar lite och tycker de är mest korkade. Nu är det bara ett referat men ändå!

Michel Barnier, jordbruksminister i Frankrikes högerregering, konstaterar att för lite regleringar har skapat matkrisen. Den klarsynte Gunnar Hökmark (m) gör en precis motsatt analys. Båda säger sig vara högerpolitiker men Barnier verkar mest vara en av de gamla kommunisterna.

Vi kan ju ta ett exempel där en socialist har makten, Venezuela. En vän var nere där för några månader sedan och kunde konstatera att det var brist på i princip allt. Bönderna var inte intresserade av att leverera varor då det i många fall var dyrare att skörda, köra till marknaden och sälja än att bara låta dem stå på fälten. Arbetarna som skördar vill ju gärna ha pengar. Priset bonden kan ta ut är reglerat i lag och mängden likaså. Någon som anser sig ha råd att sälja till det lägre priset får inte sälja så mycket han orkar och har. Fiffigt! Folket svälter och Chavéz har uppnått sin socialistiska dröm.

Vi har ett exempel till. I Zimbabwe jagade Mugabe ut alla kompetenta vita bönder och dödade personalen som jobbat där. Kvar blev inte mycket. Ingen kunde köra maskinerna och ingen visste när man skulle så och skörda. Givetvis blev det matbrist när utbudet försvann och priserna gick upp i raketfart. Regimen sade stopp och reglerade priserna. Inga kände för att sälja sina grödor till underpris så krisen blev värre. Inflationen fick frispel och en sedel värd 50 miljoner lanserades nyligen. Man kan i bästa fall köpa en limpa med den.

Det Barnier vill verkar vara samma typ av kommandoekonomi som i Venezuela och Zimbabwe. Om EU bara kunde hålla tassarna borta från böndernas plånböcker skulle vi se många fler böljande sädesfält och givetvis går priset ner när det finns gott om varor. Det ser vi i exemplen ovan att priset ökar när tillgången minskar. För konsumenten är det bäst när det finns ett litet överskott på varor och för bonden ett underskott. Saker som kan lagras kan man enkelt lägga i ladorna för att sälja senare om man tror priset ska gå upp men eftersom ladorna inte är oändligt stora blir det affär förr eller senare.

I reglerade ekonomier borde staten säga till sina medborgare: Ut och odla! Det finns massor med mark i världen som inte har något annat än ogräs. Vattnet flödar uppifrån och arbetskraft finns i överflöd. Om man bara får betalt för sina ansträngningar så är det inga problem för de flesta att jobba. Om ingen vill trots ansträngning så får man väl ta in intressenter utifrån. Sen vet jag också att det finns land som inte kan odla men det hör inte hit.

Regleringar och ingrepp i marknadsekonomin gör att folk svälter. Det handlar inte om giriga bönder i väst som vill suga ut hungriga arbetare. Om vi (USA) inte dumpat sina subventionerade varor i Afrika skulle de varit motiverade att odla själva. Nu finns inga varor att dumpa men inte heller några som kan odla. Så nu svälter folk. Tänk om subventionerna inte varit där från början? Då kanske det skulle finnas fler bönder som nu känt att en utökning av arealen skulle sitta fint nu när priset gått upp lite. Men socialisterna och regleringsförespråkarna finns i alla läger och de bestämmer än så länge.

,,,

Inga kommentarer: